1) Aragoniens kungadöme
Vi hänvisar till en litteraturförteckning med ett urval av böcker från biblioteket  hos Ordens kansli. Förteckningen är inte avsedd att vara fullständig.

Det aragonesiska imperiet

Aragoniens kungadöme var en av de små kristna stater som växte fram på den Iberiska halvön när morerna successivt fördrevs. Dessa hade behärskat delar av området efter sina erövringar av de gamla visigotska områdena i Spanien under 700-talet. Det låg i nordöst på halvön och den förste härskaren som vi tar notis om var Aznar Galindez, greve av Aragonien (inklusive de territoriella områdena Urgel, Cerdanya och Conflent) under 20 år fr.o.m. 809 e. Kr. Den förste av hans efterträdare som ansågs vara kung av Aragonien var Ramiro I (1035-1063), en utomäktenskaplig son till Sancho den Store, kung av Navarra som regerade i Pamplona 1000-1035 och som fr.o.m. 1028 också var kung av Kastilien.

När Alfons I dog 1134 var han barnlös och testamenterade sitt kungadöme till de militära korsfararordnarna, Tempelriddarna och Johanniterna, men testamentet åsidosattes av rikets stormän till förmån för den döde kungens bror Ramiro, som löstes från sina kyrkliga löften. Som Ramiro II gifte han sig med Agnes av Akvitanien, och efter att ha blivit far till den efterlängtade arvingen,  Petronella, drog han sig än en gång tillbaka till klosterlivet år 1137.
Petronella och Raymond
Som barn gifte sig Petronella (död 1173) med Raymond Berengar, fjärde greven av Barcelona (död 1162). Genom äktenskapet förenades de två staterna till en stat som var mycket starkare och hade tillgång till havet. Fr.o.m. detta kallades den i Aragonien härskande dynastin för huset Barcelona. Barnbarnsbarnet till Raymond och Petronella, som uppsteg på tronen 1213, var Jakob I (kung även av Mallorca och Valencia, greve av Barcelona och Urgel, herre till Montpellier), känd i historien som ”Jakob Erövraren”.